Det skrivna ordet

Böcker, berättelser, noveller, poesi och dikter. Ord tryckta för att förmedla känslor, äventyr och underhållning. Är det inte rätt häftigt hur vi alla år varit så beroende av det skrivna ordet? Vår historia, lärdom och lycka kommer mycket från skriften. Vi skulle inte varit de vi idag är utan skrift. Jag slår vad om att ifall du stänger ner detta inlägg kommer du ändå kunna se ord någonstans. Enda sättet att verkligen undvika det är att stänga in sig i ett kalt rum.

Jag har på senaste försök lägga till min berättelse i högarna av historia. Man brukar säga att ord är starkare än våld. Ett ord kan såra någon på djupet – i själen – medan ett svärd bara gör ont ytligt. Därför vill jag skriva – inte bara läsa. Tänk att påverka så många människor med sina ord. Dessutom känns det som en bra sak att lämna efter sig. När man lämnar världen finns det ett spår kvar. Orden kommer att leva vidare. Det är egentligen min största anledning till att skriva. Lämna kvar mig själv. Otroligt egoistiskt men samtidigt spännande. Tänk om alla människor skrev en bok om sitt liv innan de lämnade oss. Böckerna behöver inte vara många. Kanske ett exemplar som man kopierar och sedan samlar ihop i ett ”livsbibliotek.” I detta bibliotek kan man alltså låna böcker som handlar om helt vanliga människor från olika tidsepoker. Olika människors upplevelser och reaktioner.

Livsbiblioteket – finns det redan? Jag tycker i alla fall det låter som en bra idé. Så när ska vi börja bygga på det? Och självklart måste min bok få hedersplatsen i glasskåpet.

No comments yet.

Kommentera